Verstoß: Unerlaubte Nicht-Weitergabe von Arbeitnehmerdaten
Bakgrund
Livsmedelsföretagen och Livsmedelsarbetareförbundet (förbundet) har
träffat kollektivavtalet tobaksavtalet. Fiedler & Lundgren AB (bolaget) är
genom medlemskap i Livsmedelsföretagen bundet av tobaksavtalet.
Tobaksavtalet innehåller i punkt 2.2.1 andra stycket följande bestämmelse.
2.2.1 Anställningsavtal
[…]
Den lokala fackliga organisationen ska erhålla en kopia av anställnings-
bevis avseende anställningar där anställningstiden överstiger en månad.
[…]
I början av 2019 begärde förbundets lokala fackliga organisation hos
bolaget, med hänvisning till bestämmelsen i tobaksavtalet, att av bolaget få
kopior av anställningsbevis avseende anställningar där anställningstiden
överstiger en månad. Inledningsvis vägrade bolaget att lämna ut kopior av
anställningsbevisen med hänvisning till dataskyddslagstiftning. Under som-
maren 2019 fick emellertid den lokala fackliga organisationen drygt
50 papperskopior av anställningsavtal, som träffats från och med den 1 janu-
ari 2019 till och med sommaren 2019, där bolaget hade maskerat uppgifter
om arbetstagarens namn, personnummer, anställningsnummer, adress, tele-
fonnummer och underskrift. Bolaget har inte lämnat den lokala fackliga
organisationen omaskerade kopior av anställningsavtalen, trots att organi-
sationen begärt det.
Tvist har uppkommit om bolaget genom sitt agerande under 2019 har brutit
mot punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet.
En särskild tvistefråga avser om ett utlämnande av omaskerade kopior av
anställningsbevis skulle stå i strid med Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (dataskyddsför-
ordningen) och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). När beteckningen data-
skyddslagstiftningen används i det följande, är det dessa två rättsakter som
åsyftas.
Parterna har tvisteförhandlat utan att kunna enas.
Yrkanden m.m.
Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till förbun-
det betala allmänt skadestånd med 150 000 kr för kollektivavtalsbrott, med
ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den
13 maj 2020) till dess betalning sker.
Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandet, men vitsordat sättet att beräkna
ränta. Arbetsgivarparterna har yrkat att ett eventuellt allmänt skadestånd ska
jämkas, i första hand till noll.
Förbundet har bestritt jämkning.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Arbetsgivarparterna
har yrkat att vardera partssidan enligt 5 kap. 2 § andra stycket arbetstvistla-
gen ska bära sina rättegångskostnader, om arbetsgivarparterna förlorar,
vilket förbundet bestritt.
___________
Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.
Förbundet
Sammanfattning av grunderna för käromålet
Punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet innebär en skyldighet för arbetsgi-
varen att till den lokala fackliga organisationen lämna ut kopior av anställ-
ningsbevis som överensstämmer med originalhandlingarna, dvs. kopior där
inga uppgifter har maskerats. Genom att i början av 2019 vägra att över
huvud taget lämna den lokala fackliga organisationen några kopior av
anställningsbevis och genom att under sommaren 2019 lämna den lokala
fackliga organisationen handlingar motsvarande anställningsavtal som
maskerats har bolaget brutit mot tobaksavtalet. Bolaget är därför skyldigt att
betala förbundet allmänt skadestånd.
Ett utlämnande till den lokala fackliga organisationen av omaskerade kopior
av anställningsbevis eller anställningsavtal skulle inte stå i strid med data-
skyddslagstiftningen. Även om så vore fallet, och tobaksavtalet i berörd del
skulle föreskriva något i strid med lagstiftning, har skyldigheten att följa
kollektivavtalet kvarstått och bolaget har genom att bryta mot detta ådragit
sig skadeståndsskyldighet.
Det saknas skäl för jämkning av skadeståndet.
Innebörden av tobaksavtalet
Partsavsikten
Bestämmelsen i punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet infördes i samband
med avtalsförhandlingarna 2013 på förslag av förbundet. Livsmedelsföreta-
gen och förbundet var därvid inte, som arbetsgivarparterna har gjort
gällande, överens om att uppgifter skulle strykas eller maskeras när kopior
av anställningsbevis lämnas ut. Det talades vid avtalsförhandlingarna inte
om lagstiftningen om personuppgifter. Livsmedelsföretagen har inte infor-
merat sina medlemmar om att namn ska strykas i kopiorna av anställnings-
bevis.
Syftet med införandet av bestämmelsen var att göra det möjligt att kontrol-
lera att arbetsgivaren följer bestämmelser i lag och kollektivavtal. Bestäm-
melsen infördes samtidigt som det i tobaksavtalet infördes bestämmelser om
utökade maxgränser för tidsbegränsade anställningsavtal (punkt 2.2.3) och
om facklig information till nyanställda (punkt 2.2.1 fjärde stycket) som för-
bundet ville kontrollera efterlevnaden av.
Ordalydelsen
Ordalydelsen av bestämmelsen är klar och tydlig. Av denna framgår ingen
begränsning av vilka uppgifter i anställningsbevisen som ska lämnas ut eller
att några uppgifter ska eller får strykas eller maskeras. Ordet kopia betyder
enligt vedertaget språkbruk något föremål, i detta fall en handling, som ser
likadant ut som ett annat föremål, dvs. en avskrift. Om handlingen maskeras
eller något stryks i den, är det ingen kopia av originalhandlingen.
Tillämpningen
Fram till slutet av 2018 har den lokala fackliga organisationen hos bolaget
fått ut omaskerade kopior av anställningsbevis.
Samtidigt som bestämmelsen i punkt 2.2.1 andra stycket infördes i tobaks-
avtalet 2013, infördes motsvarande bestämmelse i livsmedelsavtalet som
Livsmedelsföretagen och förbundet också träffar. Förbundets lokala fackliga
organisationer har sedan dess fått del av omaskerade kopior av anställnings-
bevis inom båda kollektivavtalens tillämpningsområden. Denna tvist är den
enda som förekommit om uteblivna eller maskerade anställningsbevis inom
båda kollektivavtalens tillämpningsområden.
Tillämpningen av bestämmelsen visar att Livsmedelsföretagens och förbun-
dets avtalsavsikt har varit i enlighet med den tolkning som förbundet gör
gällande.
Dataskyddslagstiftningen
Dataskyddslagstiftningen skulle inte vara tillämplig
Att lämna ut papperskopior av anställningsbevis är inte en sådan behandling
av personuppgifter som omfattas av dataskyddslagstiftningen. Bolagets
utlämnande av omaskerade papperskopior av anställningsbevis skulle därför
inte ha stått i strid med dataskyddslagstiftningen. Det ifrågasätts inte att
bolaget har producerat kopiorna av anställningsbevisen med hjälp av dator.
Inte heller den lokala fackliga organisationens vidare hantering av pappers-
kopior av anställningsbevis skulle ha omfattats av dataskyddslagstiftningen.
Uppgifterna i kopiorna av anställningsbevisen skulle inte ha förts in i någon
dator och kopiorna skulle ha satts in i pärmar. Fram till slutet av 2018 fick
den lokala fackliga organisationen som nämnts omaskerade kopior av
anställningsbevis. Under 2013 fick den lokala fackliga organisationen omas-
kerade papperskopior av anställningsbevis. Dessa sattes in i pärmar i krono-
logisk ordning efter tidpunkten de kommit in till den lokala fackliga organi-
sationen. Pärmarna förvarades i ett låst skåp på klubbexpeditionen. För att få
fram uppgifter om en viss person var man tvungen att bläddra bland
papperskopiorna tills man hittade dem. Uppgifterna i kopiorna av anställ-
ningsbevisen fördes inte in i någon dator. Efter 2013 och fram till hösten
2018 fick den lokala fackliga organisationen mejl med omaskerade kopior
av anställningsbevis som organisationen lät ligga kvar i inkorgen. Uppgif-
terna i kopiorna användes för att kontrollera att bolaget följde lag och
tobaksavtalet och för att kontakta nyanställda för att presentera de fackliga
förtroendemännen och den fackliga verksamheten. Från slutet av 2018 fram
till sommaren 2019 fick den lokala fackliga organisationen inga kopior alls
av anställningsbevis.
Bolaget kunde således även under 2019, genom utlämnande av omaskerade
papperskopior, ha följt tobaksavtalet utan att dataskyddslagstiftningen skulle
ha blivit tillämplig. Numera mejlar bolaget den lokala fackliga organisat-
ionen maskerade kopior av anställningsbevis.
Ett utlämnande av omaskerade papperskopior av anställningsbevis skulle
inte strida mot dataskyddslagstiftningen
För det fall att Arbetsdomstolen skulle finna att dataskyddslagstiftningen
skulle vara tillämplig på bolagets utlämnande av omaskerade papperskopior
av anställningsbevis, görs det gällande att detta inte skulle strida mot data-
skyddslagstiftningen.
Av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen följer att det är tillåtet att
behandla personuppgifter om behandlingen är nödvändig för att den person-
uppgiftsansvarige ska kunna uppfylla en rättslig förpliktelse. Av 2 kap. 1 §
dataskyddslagen framgår att personuppgifter får behandlas med stöd av arti-
kel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om behandlingen är nödvändig för att
den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som
följer av kollektivavtal. Förpliktelsen i tobaksavtalet att ge den lokala fack-
liga organisationen en (omaskerad) kopia av vissa anställningsbevis är otve-
tydig och åvilar bolaget, såsom medlem i Livsmedelsföretagen, enligt 26 §
första stycket medbestämmandelagen. Det är förstås nödvändigt att
behandla personuppgifter för att förpliktelsen att lämna ut omaskerade
kopior av anställningsbevis ska kunna fullgöras.
Bolagets utlämnande av omaskerade kopior av anställningsbevis är i vart
fall tillåtet enligt artikel 6.1 f i dataskyddsförordningen efter en intresseav-
vägning. Den behandling av personuppgifter som bolagets utlämnande av
omaskerade kopior av anställningsbevis kan utgöra är nödvändig för ända-
mål som rör den lokala fackliga organisationens (tredje parts) berättigade
intressen av att kunna kontrollera att tobaksavtalet och lag efterlevs och den
registrerades (arbetstagarens) intressen eller grundläggande rättigheter och
friheter väger inte tyngre. Det är fråga om harmlösa personuppgifter.
Den lokala fackliga organisationen har ett berättigat intresse av att kunna
kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i tobaksavtalet om gränser för
den sammanlagda tiden i tidsbegränsade anställning (punkt 2.2.3) och om
lägsta lön (punkt 3.1), ackord (punkt 7.8) och semesterlön (punkt 12.2), där
arbetstagarens ålder och, såvitt avser lägsta lön, anställningstid har betydelse
för tillämpningen. Utan personuppgifter går det inte att kontrollera om
bolaget följt dessa bestämmelser i tobaksavtalet. En nyanställd har vidare
rätt att på betald tid under en timme delta i av lokal klubb vid företaget
anordnad information om den fackliga verksamheten (punkt 2.2.1 fjärde
stycket). Utlämnandet – behandlingen – av personuppgifterna i kopiorna av
anställningsbevis är därför nödvändigt för att den lokala fackliga organisat-
ionen ska kunna kontrollera att tobaksavtalet efterlevs.
Det finns även flera lagregler vars tillämpning är beroende av arbetstagarens
ålder eller anställningstid, t.ex. reglerna i anställningsskyddslagen om tur-
ordning och uppsägningstid, som den lokala fackliga organisationen har ett
berättigat intresse av att kunna kontrollera efterlevnaden av. Även ur ett
arbetsmiljörättsligt perspektiv har det stor betydelse för den lokala fackliga
organisationen att veta vilka arbetstagare som befinner sig på arbetsplatsen.
Beträffande anställningsbevis för de arbetstagare som är medlemmar i för-
bundet får arbetstagarna, genom sitt medlemskap i förbundet och tecknandet
av anställningsavtalet, anses ha lämnat sitt samtycke enligt artikel 6.1 a i
dataskyddsförordningen till den behandling av personuppgifter som utläm-
nandet av kopian av anställningsbeviset till den lokala fackliga organisat-
ionen innebär.
Arbetsgivarparterna
Sammanfattning av grunderna för bestridandet
Punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet innebär inte en skyldighet för
arbetsgivare att lämna ut helt omaskerade kopior av anställningsbevis med
uppgifter som kan användas för att identifiera arbetstagaren.
Ett utlämnande av helt omaskerade kopior av anställningsbevis, med per-
sonuppgifter, till den lokala fackliga organisationen skulle strida mot data-
skyddslagstiftningen. Om Arbetsdomstolen skulle finna att tobaksavtalet har
den innebörd som förbundet gjort gällande, skulle ett fullgörande av kollek-
tivavtalsförpliktelsen således stå i strid med lagstiftning. Bolaget har därför
inte varit skyldigt att följa den förpliktelsen, och förbundet har inte rätt till
allmänt skadestånd för att bolaget följt lagstiftningen i stället för kollektiv-
avtalet.
Det är riktigt att bolaget inledningsvis under 2019 inte lämnade den lokala
fackliga organisationen några kopior alls av anställningsbevis. I punkt 2.2.1
andra stycket i tobaksavtalet anges inte när den lokala fackliga organisat-
ionen ska erhålla en kopia av anställningsbeviset. Den lokala fackliga orga-
nisationen har fått maskerade kopior av alla anställningsbevis som utfärdats
2019 och bolaget har haft godtagbara skäl för att dröja med utlämnandet av
vissa kopior, eftersom bolaget under tiden försökte att hitta ett sätt att lämna
kopior som inte stred mot dataskyddslagstiftningen.
För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget har ådragit sig skade-
ståndsskyldighet, ska skadeståndet under alla förhållanden jämkas med hän-
syn till dels det osäkra rättsläget och risken för kännbara sanktioner enligt
dataskyddslagstiftningen, dels att bolaget har maskerat kopiorna av anställ-
ningsbevisen i ett försvarligt syfte, nämligen för att uppfylla dataskyddslag-
stiftningens krav på att inte på ett otillåtet sätt lämna ut uppgifter om arbets-
tagare.
Innebörden av tobaksavtalet
Partsavsikten
När punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet efter önskemål från förbundet
infördes i samband med avtalsförhandlingarna 2013, var kollektivavtalspar-
terna ense om att kopiorna av anställningsbevisen skulle maskeras utifrån
gällande dataskyddslagstiftning för att undvika otillåten behandling av per-
sonuppgifter. På så sätt skulle den lokala fackliga organisationen få de upp-
gifter som behövdes för kontroll och eventuell uppföljning av anställnings-
villkor, utan att utlämnandet av kopiorna skulle komma att medföra en
enligt dåvarande dataskyddslagstiftning otillåten behandling av personupp-
gifter. Kollektivavtalsparterna var överens om att tillämpa bestämmelsen
med hänsyn till gällande dataskyddslagstiftning. Syftet med bestämmelsen
diskuterades inte.
Att detta var den gemensamma partsavsikten framgår av samtal mellan
dåvarande förhandlingschefen hos Livsmedelsföretagen A.N. och tidigare
avtalssekreteraren hos förbundet G.L. i samband med att
Livsmedelsföretagen och förbundet enades om 2013 års tobaksavtal. Det
framgår också av att Livsmedelsföretagen sedan informerade sina medlem-
mar om att uppgifter i kopiorna av anställningsbevisen om personnummer,
adress och telefonnummer skulle strykas.
Syftet med den aktuella bestämmelsen var inte att ge förbundet möjlighet att
kontrollera efterlevnaden av lag och kollektivavtal i de avseenden som för-
bundet gjort gällande. Det är i första hand arbetsgivaren, och inte förbundet,
som – förutom arbetstagaren själv – har ansvaret för att kontrollera att vill-
koren vid nyanställning är i enlighet med gällande lag och kollektivavtal.
Den aktuella bestämmelsen har inte heller till syfte att ge den lokala fackliga
organisationen möjlighet att informera om den fackliga verksamheten och
värva medlemmar.
Ordalydelsen
Det framgår inte av den aktuella bestämmelsens ordalydelse att den kopia av
anställningsbeviset som ska lämnas ska vara helt omaskerad. I gängse språk-
bruk används uttrycket kopia ibland med hänvisning till en exakt kopia,
ibland med hänvisning till ett exemplar med variationer. Det går inte att
endast med utgångspunkt i ordalydelsen dra slutsatser om denna hänvisar
till en omaskerad eller maskerad kopia. Hade kollektivavtalsparterna avsett
att det som ska lämnas är med originalet exakt överensstämmande och
omaskerade avskrifter av anställningsbevisen, skulle de ha angett detta.
Tillämpningen
Den aktuella bestämmelsen har inte tillämpats på ett sätt som visar en
gemensam partsavsikt om att utan vidare lämna ut helt omaskerade kopior
av anställningsbevis. Livsmedelsföretagen har tvärtom alltsedan bestämmel-
sen infördes vidhållit sin uppfattning, och sin rådgivning till medlemsföreta-
gen, om hur bestämmelsen ska förstås och tillämpas, dvs. att uppgifter ska
maskeras för att undvika enligt gällande dataskyddsregler otillåten behand-
ling av personuppgifter.
Även om det skulle ha förekommit att omaskerade kopior av anställningsbe-
vis har lämnats ut av vissa av Livsmedelsföretagens medlemsföretag, inne-
bär detta inte att kollektivavtalsparterna är överens om att det finns en rätt
enligt tobaksavtalet att få helt omaskerade kopior av anställningsbevis.
Dataskyddslagstiftningen
Dataskyddslagstiftningen skulle vara tillämplig
Dataskyddslagstiftningen skulle vara tillämplig på den behandling av per-
sonuppgifter som bolagets utlämnande av omaskerade papperskopior av
anställningsbevis skulle innebära. Dataskyddslagstiftningen skulle även vara
tillämplig på den behandling av personuppgifter som den lokala fackliga
organisationens vidare hantering av de omaskerade kopiorna skulle inne-
bära.
Bolaget upprättar och behandlar anställningsbevisen, liksom kopiorna av
dessa, digitalt. Vid utskrift för utlämnande av omaskerade kopior av anställ-
ningsbevis skulle det bli fråga om sådan delvis automatiserad behandling
som dataskyddslagstiftningen ska tillämpas på. Bolaget behandlar person-
uppgifterna i anställningsbevisen för personaladministrativa ändamål.
Den lokala fackliga organisationens hantering av de omaskerade pappersko-
piorna av anställningsbevisen skulle vara en sådan manuell behandling av
personuppgifter som dataskyddslagstiftningen är tillämplig på, eftersom
organisationen har kopiorna i en sådan struktur i pärmar att kopian avseende
en viss arbetstagare enkelt kan tas fram. Hade bolaget i stället valt att mejla
omaskerade kopior av anställningsbevisen, skulle den lokala fackliga
organisationens hantering av dem vara en sådan automatiserad behandling
av personuppgifter som dataskyddslagstiftningen är tillämplig på.
Ett utlämnande av helt omaskerade kopior av anställningsbevis skulle strida
mot dataskyddslagstiftningen
En behandling av personuppgifter måste vara nödvändig för att vara tillåten
enligt dataskyddslagstiftningen och en onödig behandling av personuppgif-
ter strider mot denna lagstiftning. Att i samtliga fall lämna ut helt omaske-
rade kopior av anställningsbevis skulle innebära en onödig behandling av
personuppgifter, eftersom omaskerade kopior av anställningsbevis normalt
inte behövs för att kontrollera att anställningsvillkoren vid nyanställning
följer tobaksavtalet och lag. Den kontrollen kan normalt göras med maske-
rade kopior av anställningsbevis, utan personuppgifter. Om den lokala fack-
liga organisationen någon gång skulle behöva ytterligare uppgifter, skulle
bolaget på begäran förse organisationen med dessa. De exempel på lagregler
som förbundet anfört handlar om situationer där personuppgifter skulle
kunna lämnas på begäran eller på bolagets eget initiativ om det skulle bli
aktuellt. Vid tillämpning av bestämmelserna i tobaksavtalet om lägsta lön,
ackord och semesterlön är det tillräckligt att veta att arbetstagaren som
anställts har fyllt 18 år. Bolaget, som arbetar med tobak, anställer aldrig
någon som inte har fyllt 18 år. Bolaget tillämpar inte ackord.
Bestämmelsen i punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet är inte så tydlig i
fråga om behandlingen av personuppgifter och dess syfte som krävs för att
den ska kunna grunda en rättslig förpliktelse och därmed göra ett utläm-
nande av helt omaskerade kopior av anställningsbevis tillåtet på det sätt som
förbundet gjort gällande (artikel 6.1 c och 6.3 i dataskyddsförordningen).
Ett utlämnande av helt omaskerade kopior av anställningsbevis kan inte
heller anses tillåtet enligt dataskyddslagstiftningen med stöd av en intresse-
avvägning, eftersom kontrollen som nämnts normalt kan göras med maske-
rade kopior av anställningsbevisen; utlämnandet skulle i de allra flesta fall
vara onödigt. Den lokala fackliga organisationens intresse av att få helt
omaskerade kopior av anställningsbevis väger inte heller tyngre än arbetsta-
garnas intressen av skydd mot intrång i den personliga integriteteten eller
andra grundläggande rättigheter och friheter. Uppgifterna i anställningsbevi-
sen kan inte betraktas som harmlösa, eftersom det är fråga om bl.a. person-
nummer och lön, vilket är information av integritetskänsligt slag och privat
natur.
Att lämna ut personuppgifter för att den lokala fackliga organisationen ska
kunna informera om den fackliga verksamheten skulle inte vara förenligt
med de personaladministrativa ändamål som bolaget behandlar personupp-
gifterna i anställningsbevisen för och därmed strida mot finalitetsprincipen i
artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen.
Eftersom den lokala fackliga organisationens insamling och fortsatta
användning av helt omaskerade kopior av anställningsbevis således förut-
sätter ett otillåtet utlämnande av dessa från bolaget, är även den lokala fack-
liga organisationens behandling av kopiorna av anställningsbevisen
otillåten.
Arbetstagarna har inte lämnat sitt samtycke enligt artikel 6.1 a i dataskydds-
förordningen till utlämnandet av helt omaskerade kopior av anställnings-
bevis till den lokala fackliga organisationen.
Utredningen
Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på begäran av för-
bundet hållits vittnesförhör med förbundets tidigare andre ordförande G.L.,
förbundets tidigare avtalsansvarige för livsmedelsavtalet M.L. och R.M.
som är förtroendevald hos Livsklubben vid bolaget. På begäran av
arbetsgivarparterna har vittnesförhör hållits med A.N., tidigare
förhandlingschef hos Livsmedelsföretagen, V.K., tidigare förhandlare på
Livsmedelsföretagen och avtalsansvarig för tobaksavtalet, och HR-chefen
vid bolaget P.B. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.
Domskäl
Tvisten
Trots att förbundets lokala fackliga organisation i början av 2019 begärde
hos bolaget, med hänvisning till punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet, att
få kopior av anställningsbevis avseende anställningar där anställningstiden
överstiger en månad, vägrade bolaget inledningsvis att lämna ut sådana
kopior. Först under sommaren 2019 lämnade bolaget den lokala fackliga
organisationen kopior av anställningsavtal där bolaget hade maskerat upp-
gifter om arbetstagarens namn, personnummer, anställningsnummer, adress,
telefonnummer och underskrift. Parterna tvistar om bolaget genom sitt
agerande under 2019 har brutit mot punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavta-
let.
Parterna är för det första oense om kollektivavtalsbestämmelsen innebär en
skyldighet att lämna ut kopior av anställningsbevis där personuppgifter om
arbetstagaren inte har maskerats. För det andra, om bestämmelsen innebär
en sådan skyldighet, är parterna oense om dataskyddslagstiftningen innebär
att kopior med personuppgifter om arbetstagaren inte får lämnas ut till den
lokala fackliga organisationen och om det i så fall innebär att bolaget inte
har på ett skadeståndsgrundande sätt brutit mot kollektivavtalsbestämmel-
sen. Parterna är också oense om bolaget har brutit mot kollektivavtalsbe-
stämmelsen redan genom att dröja med att lämna ut kopior av anställnings-
bevisen.
Innebär kollektivavtalet en skyldighet att lämna ut omaskerade kopior?
Enligt punkt 2.2.1 andra stycket i tobaksavtalet ska den lokala fackliga orga-
nisationen erhålla en kopia av anställningsbevis avseende anställningar där
anställningstiden överstiger en månad. Parterna är överens om att bestäm-
melsen i och för sig innebär en skyldighet för arbetsgivaren att lämna ut
kopior till den lokala fackliga organisationen, men oense om bestämmelsen
innebär att kopiorna ska vara omaskerade.
Av utredningen har framkommit följande. Bestämmelsen fördes in i tobaks-
avtalet 2013. De allmänna bestämmelserna, dit den aktuella bestämmelsen
hör, i tobaksavtalet hämtas normalt oförändrade från livsmedelsavtalet som
samma parter först träffar. Så skedde också med den aktuella bestämmelsen
utan att någon diskussion om dess innebörd förekom. Bestämmelsen för-
handlades dock i sak i samband med att den infördes i livsmedelsavtalet.
Under de avtalsförhandlingarna förekom det inte några diskussioner om per-
sonuppgifter eller om att kopiorna fick maskeras. Bestämmelsen infördes på
förbundets initiativ och avtalstexten skrevs av Livsmedelsföretagen.
A.N., som hade förhandlat för Livsmedelsföretagen, har uppgett att hon
efter avtalsförhandlingarna, inför att Livsmedelsföretagen skulle utforma
information till sina medlemmar om det träffade kollektivavtalet, ringde till
dåvarande andre ordföranden i förbundet G.L. och tog upp frågan om en
tillämpning av dåvarande personuppgiftslagen (1998:204) vid utlämnandet
av kopior. Hennes uppgifter om samtalet, som inte får stöd av vad G.L.
uppgett, kan enligt Arbetsdomstolens mening inte anses innebära mera än
att hon och G.L. skulle vara överens om att något utlämnande i strid med
tillämplig dataskyddslagstiftning inte skulle förekomma.
Någon gemensam partsavsikt i fråga om kopiorna fick maskeras har alltså
inte kunnat utrönas. Då blir i första hand ordalydelsen av bestämmelsen
styrande för dess innebörd.
Arbetsdomstolen håller med förbundet om att ordalydelsen av bestämmel-
sen är klar och tydlig. Med kopia kan kollektivavtalsparterna inte gärna ha
avsett annat än en oförvanskad avbild av anställningsbeviset i original. Hade
kollektivavtalsparterna avsett att vissa uppgifter (arbetstagarens personupp-
gifter), men inte alla, i originalet inte skulle finnas i kopian, borde de rimli-
gen ha angett det och preciserat vilka uppgifter som skulle finnas i kopian.
Om Livsmedelsföretagen som formulerat avtalstexten avsett att vissa upp-
gifter skulle maskeras i kopian, trots att det inte var nödvändigt på grund av
gällande dataskyddslagstiftning, hade det ålegat Livsmedelsföretagen att
påtala det för förbundet under avtalsförhandlingarna.
Arbetsdomstolens sammanfattande slutsats är att bestämmelsen innebär en
skyldighet för arbetsgivaren att lämna ut omaskerade kopior av anställnings-
bevis till den lokala fackliga organisationen. Vad parterna anfört om
tillämpningen av bestämmelsen förändrar inte denna slutsats.
Har bolaget kunnat följa både kollektivavtalet och dataskyddslagstift-
ningen?
Bolaget kan enligt Arbetsdomstolens mening undgå skadeståndsskyldighet
för kollektivavtalsbrott bara under förutsättning att bolaget inte hade kunnat
följa både kollektivavtalsförpliktelsen att lämna ut omaskerade kopior av
anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen och dataskyddslag-
stiftningen (jämför AD 2012 nr 74). Bara om så är fallet har Arbetsdomsto-
len anledning att ta ställning till förbundets invändning om att det finns
skadeståndsskyldighet för kollektivavtalsbrott trots att en tillämpning av
bestämmelsen skulle strida mot dataskyddslagstiftningen.
Förbundet har inte ifrågasatt att bolaget producerat kopiorna av anställnings-
bevisen med hjälp av dator. Därmed skulle dataskyddslagstiftningen, såsom
arbetsgivarparterna angett, vara tillämplig på bolagets utlämnande av kopi-
orna till den lokala fackliga organisationen. Bolaget skulle vara personupp-
giftsansvarig för den behandlingen av personuppgifter. Det finns inget
undantag från dataskyddsförordningen som skulle kunna vara tillämpligt.
Varje behandling av personuppgifter måste ha en s.k. rättslig grund enligt
artikel 6.1 i dataskyddsförordningen. Enligt artikel 6.1 c i dataskyddsförord-
ningen är en behandling laglig om och i den mån behandlingen är nödvän-
dig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsan-
svarige. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska den grund för
behandlingen som avses i bl.a. den nyssnämnda artikeln fastställas i enlighet
med bl.a. en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige
omfattas av, och syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga
grunden. Enligt 2 kap. 1 § dataskyddslagen får personuppgifter behandlas
med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om behandlingen är
nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig
förpliktelse som följer av bl.a. kollektivavtal.
Enligt arbetsgivarparterna är kollektivavtalsbestämmelsen inte så tydlig i
fråga om behandlingen av personuppgifter och dess syfte som krävs för att
den ska kunna grunda en rättslig förpliktelse. Arbetsdomstolen kan inte
hålla med om det. Ordalydelsen är som redan sagts klar och tydlig och av
sammanhanget framgår otvetydigt att förpliktelsen åvilar arbetsgivaren.
Dataskyddsutredningen har anfört följande i fråga om att syftet ska framgå
av förpliktelsen (SOU 2017:39 s. 114 f.).
Som exempel kan nämnas att ett företags skyldighet att lämna uppgift om
företagets lönekostnader inte innehåller något angivet syfte för behand-
ling av personuppgifter i form av utlämnande, medan en skyldighet att
lämna uppgifter om företagets löneutbetalning till en angiven arbetstagare
innehåller ett sådant syfte. Den senare förpliktelsen kan i praktiken inte
uppfyllas utan att personuppgifter rörande den angivna arbetstagaren
behandlas.
Det finns många exempel i svensk lagstiftning på s.k. uppgiftsskyldigheter
som avser utlämnanden av personuppgifter och som inte är utförligare eller
tydligare än kollektivavtalsbestämmelsen. I förarbetena till dataskyddslagen,
prop. 2017/18:105 s. 54, tas som exempel på när syftet angetts en författning
som anger att en näringsidkare i en viss situation är skyldig att lämna upp-
gifter till en myndighet eller en domstol.
Enligt Arbetsdomstolens mening framgår syftet med behandlingen av
personuppgifter redan av bestämmelsens tydliga ordalydelse, nämligen att
tillhandahålla den lokala fackliga organisationen kopior av vissa anställ-
ningsbevis. Eftersom en omaskerad kopia av ett anställningsbevis ovillkorli-
gen måste innehålla personuppgifter om arbetstagaren, är det tydligt att för-
pliktelsen innefattar, eller snarare utgörs av, utförandet av en behandling av
personuppgifter i form av ett utlämnande till den lokala fackliga organisat-
ionen.
Arbetsgivarparterna har också ifrågasatt om behandlingen av personuppgif-
ter är nödvändig på det sätt som krävs enligt artikel 6.1 c i dataskyddsför-
ordningen. Arbetsdomstolen anser dock att behandlingen av personuppgifter
i form av ett utlämnande uppenbarligen är nödvändig för att fullgöra den
rättslig förpliktelsen att lämna ut omaskerade kopior av anställningsbevis till
den lokala fackliga organisationen.
Arbetsdomstolen har alltså kommit fram till att den behandling av person-
uppgifter som bolagets utlämnande av omaskerade anställningsbevis till den
lokala fackliga organisationen skulle ha inneburit hade kunnat grundas på
artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen och 2 kap. 1 § dataskyddslagen i och
med att det enligt kollektivavtalsbestämmelsen åvilat bolaget att göra utläm-
nandet. Eftersom det räcker med att en rättslig grund enligt artikel 6.1 i data-
skyddsförordningen kan åberopas, behöver Arbetsdomstolen inte pröva om
behandlingen alternativt hade kunnat grundas på något annat led i den arti-
keln.
Arbetsgivarparterna har vidare invänt att det inte skulle vara förenligt med
de personaladministrativa ändamål för vilka bolaget behandlar personupp-
gifterna i anställningsbevisen att lämna ut personuppgifterna för att den
lokala fackliga organisationen ska kunna informera om den fackliga verk-
samheten. Behandlingen skulle därmed, enligt arbetsgivarparterna, strida
mot finalitetsprincipen i artikel 5.1 b i dataskyddsförordningen enligt vilken
personuppgifter ska samlas in för särskilda ändamål och inte senare behand-
las på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.
Att det är den personuppgiftsansvarige, dvs, bolaget, som bestämmer ända-
målen för behandlingen av personuppgifter framgår redan av definitionen av
personuppgiftsansvarig i artikel 4.7 i dataskyddsförordningen. Det finns inte
något hinder mot att bolaget vid insamlingen av personuppgifterna bestäm-
mer att dessa ska behandlas också för att i enlighet med förpliktelsen enligt
kollektivavtalsbestämmelsen lämnas ut till den lokala fackliga organisat-
ionen, som kan komma att behandla dem bl.a. för att informera om den
fackliga verksamheten.
Det är Arbetsdomstolens sammanfattande slutsats att bolaget hade kunnat
följa både kollektivavtalsförpliktelsen att lämna omaskerade kopior av
anställningsbevis till den lokala fackliga organisationen och dataskyddslag-
stiftningen. Därmed står det klart att bolaget brutit mot kollektivavtalsbe-
stämmelsen genom att inte lämna omaskerade kopior av anställningsbevisen
till den lokala fackliga organisationen och att bolaget är skadeståndsskyl-
digt. Att bolaget inledningsvis av dataskyddsskäl vägrade att på begäran
lämna ut några kopior alls bör vid sådant förhållande inte påverka det
allmänna skadeståndets storlek.
Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till 50 000 kr.
Rättegångskostnader
Arbetsgivarparterna har förlorat och bör därför, med hälften vardera, ersätta
förbundets rättegångskostnader. Arbetsdomstolen finner alltså inte skäl att
förordna om s.k. kvittning av rättegångskostnaderna enligt 5 kap. 2 § andra
stycket arbetstvistlagen.
Arbetsgivarparterna har vitsordat den ersättning förbundet krävt.
Domslut
1. Arbetsdomstolen förpliktar Fiedler & Lundgren AB att betala allmänt
skadestånd med 50 000 kr till Livsmedelsarbetareförbundet, med ränta
enligt 6 § räntelagen från den 13 maj 2020 till dess betalning sker.
2. Livsmedelsföretagen och Fiedler & Lundgren AB ska med hälften var-
dera ersätta Livsmedelsarbetareförbundets rättegångskostnader med
324 748 kr, varav 254 000 kr avser ombudsarvode exklusive moms, med
ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna
dom till dess betalning sker.
Ledamöter: Sören Öman, Inger Andersson, Kerstin G Andersson, Ari
Kirvesniemi, Elisabeth Ankarcrona, Per Bardh och Erland Olauson.
Enhälligt.
Rättssekreterare: Pontus Bromander
